Isländsk Fårhund
Svenska Isländsk Fårhund klubben

Rasstandard

 

RAS (Rasspecifik avelsstrategi) och fullständig rasstandard

 

Ursprungsland/hemland

Island

 

Användningsområde

Vallning

 

FCI-klassifikation

Grupp 5, sektion 3

 

Isländsk fårhund är den enda hundras som har Island som sitt ursprungsland. Den kom till Island med de första nybyggarna som var vikingar (åren 874-930). Rasen och dess sätt att arbeta har anpassats efter terräng och lantbruksmetoder. Den blev en viktig hjälp för islänningarna i deras hårda kamp för att överleva under århundradena och den har varit oumbärlig i arbetet med att valla gårdarnas djur.

 

Rasen betecknas ofta som en gårds- och vallhund. Som sådan har den också vaktande uppgifter. Utan pardon föser hundarna bort gårdens betande djur från köksträdgårdar och näraliggande slåtterängar. Som gårdshund har den också till uppgift att hålla gården ren från vilda djur som inte har där att göra. Det är främst i arbetet med får som den isländska fårhunden värderats men den används även vid förflyttning av hästar och kor. Rasen fungerar som sällskapshund i en aktiv familj.

 

Rasen uppvisar hittills inga kända rasbundna sjukdomar i Sverige men höftledsdysplasi (HD) förekommer. Isländska fårhundar uppnår ofta hög ålder vilket får betraktas som ett tecken på god hälsa.

 

Isländsk fårhund ska vara en härdig och smidig vallhund, den driver med skall. Det är en synnerligen användbar vallhund för att flytta djurflockar mellan beten i bergen och för att finna enstaka djur som skilts från flocken. Det ligger i rasens natur att vara mycket alert och den välkomnar entusiastiskt besökare utan att visa aggressivitet. Rasen är gladlynt, vänlig, nyfiken, lekfull och orädd. Jaktinstinkten är svag.

 

Rasen är en nordisk vallande spets. Den är något under medelstorlek och har upprättstående öron och ringlad svans. Kroppen är rektangulär. Uttrycket ska vara vänligt, intelligent och glatt. Könsprägeln ska vara tydlig. Mankhöjd för hanar är 46 cm och tikar 42 cm. Många färger är tillåtna enligt rasstandarden men en färg skall alltid dominera. Vanligast förekommande färger är: alla nyanser av gulrött, från crème till mörkt rött, leverbrunt, grått och svart.

 

Två varianter förekommer; kort- och långhårig. Båda ska ha tjock päls som ska vara extremt vädertålig. Den ska klara det isländska klimatet och den isländska terrängen. Pälsen ska skydda den arbetande vakt- och vallhunden från kraftiga vindar, regn, snöglopp och dimma i temperaturer som varken är särskilt höga eller låga. En isländsk fårhund ska kunna simma över en starkt strömmande isälv och ha en sådan pälskvalité att den kan ruska sig torr efter simturen. Pälsen är lättskött och borstning någon gång i veckan är tillräckligt.

 

Den isländska fårhunden ska vara glad i människor och kunna arbeta tillsammans med andra hundar. Den är tydlig i sitt vaktande av gården mot främmande djur. Vilda som tama djur som kommer in på gården (reviret) blir bortfösta snabbt och distinkt. Den behöver inte bara fysisk motion. Rasens ursprungliga arbetsuppgifter, i synnerhet de vallande, ställer stora krav på hjärnans medverkan. En hund som inte är i arbete bland djur på en gård kan få sitt mentala behov tillfredsställt genom lydnadsträning, bruksarbete eller annan problemlösning.